Här hittar du förklaringar till centrala begrepp i mitt arbete:
Vad är existensanalys och logoterapi?
Existensanalysen grundades av Viktor E. Frankl på 1930-talet som antropologisk teori för en existentiell inriktning av psykoterapi och rådgivning. Ur denna utvecklade Frankl vid samma tid logoterapin som en meningsorienterad rådgivnings- och behandlingsform, som han sammanfattade första gången 1946 i boken »Ärztliche Seelsorge« (svensk titel »Psykiatern och själen«).
Den praktiska tillämpningen av logoterapin ligger primärt i att hjälpa människor som (ännu) inte har insjuknat, men befinner sig i en existentiell orienteringslöshet, som de lider av. Därmed har logoterapin en bred tillämpning inom områdena psykologi, psykohygien, socialarbete, beroendeförebyggande, vård, pedagogik och själavård. Den utför ett avsevärt arbete för att förebygga neurotiska sjukdomar och för att förebygga och behandla känslor av meningslöshet och tomhet (»existentiellt vakuum«).
Målet med logoterapin är en förtätning av den individuellt upplevda nivån av meningsfullhet (»livstäthet«) genom styrning mot ett fritt valt ansvar (»eget ansvar«).
Existensanalys betyder analys av villkoren för ett värdekännande, själv gestaltat och människovärdigt liv. Existensanalys har som mål att utveckla öppenheten och egenaktiviteten (»hängivelseförmåga«) i upplevelsen, i relationerna och i handlandet mot målet. Existensanalysen arbetar därmed med de personliga förutsättningarna för en meningsfull existens, där de är begravda genom själsliga sjukdomar och störningar. Som teoretisk och praktisk bakgrund har den konceptet för grundmotivation, som systematiskt används som »existensen byggstenar« i rådgivnings- och terapisamtalet. Utöver detta står metodiken för den »personrelaterade existensanalysen« till förfogande för terapin. Här handlar det som en existentiell och fenomenologisk metod inom psykoterapin, som möjliggör, att behandla psykogena (särskilt neurotiska) störningar djuppsykologiskt med existensanalys. Den här formen av existensanalys utvecklades i GLE och lärs endast ut här.
Konceptet för GLE utgör en fortsättning av Frankls ansats, där särskilt emotionaliteten och biografin tas med i arbetet. Detta är desto viktigare, eftersom den existensanalytiska-logoterapeutiska antropologin ser människan som ett väsen som ständigt – medvetet eller omedvetet – på ett avgörande sätt är med och gestaltar sitt liv. Men människan kan bara fatta meningsfulla beslut, om hon känner till värdena för beslutet, upplever dem och kan väga dem mot varandra. Detta förutsätter »öppenhet« istället för (biografiskt förorsakad) »självupptagenhet«, samt att det går att komma åt känslan som värdena personligen görs tillgängliga med.
I existensanalysen (logoterapin) ses inte människan som resultatet av inre psykiska processer eller miljöpåverkan, utan som ett väsen, som kan gestalta sig själv i det som räknas i livet. Därför är begrepp som tillvaro (existens), relation (värden), frihet i beslut, ansvar (samvete) grundbegrepp inom det existensanalytiska tankesättet, som går samman i nyckelbegreppet »mening« (= logos). För detta finns inom existensanalysen och logoterapin ungefär ett dussin specifika metoder och tekniker till förfogande.
© GLE International. Originaltexten finns här: http://www4.existential-analysis.org/Was-ist-Existenzanal.850.0.html
Vad är Empowerment?
Empowerment (eng. »egenmakt«), som jag förstår det, är stödjande och främjande av tillvarataget självbestämmande som har tagits i anspråk, vilket leder till självbestämmande handlande.
Självpåverkan, egenmakt, stärkande av egen makt, självständighet och självbestämmande är centrala begrepp, som står bakom principen för empowerment och som är målet för mitt arbete. Detta sker genom att de förstår villkoren för ett liv där man känner värden, kan utforma det själv och med människovärde, blir medveten om sina förmågor och – vare sig det är individuellt eller i en grupp – använder förmågorna proaktivt för en oberoende livsstil.
Empowermentansatsen och de tillämpade metoderna följer den existensanalytiska-logoterapeutiska antropologin i min verksamhet. Här återkopplar jag till mina erfarenheter med empowermentprocesser i in- och utlandet.
Vad betyder excellens?
Excellens eller excellence (eng. »framstående egenskap«), betyder i min arbetskontext att främja och förbättra förmågor, som är nödvändiga för ett lyckat (arbets-) liv eller för ett lyckat samarbete i olika yrkesmässiga, politiska eller sociala sammanhang. Utöver en rent ekonomiskt orienterad effektiv praktik orienterar jag mig efter modeller, som möjliggör en helhetssyn på människor och organisationer. I Europa är excellensbegreppet starkt kopplat till betydelsen för en »utmärkt kvalitet«. I afrikanska länder (Kenya, Libyen, Zimbabwe) har jag lärt känna excellensprocesser och ‑metoder, med ansatser som eftersträvar ett »bra«, »bättre« (sam-) liv – vilket räknar ekonomiska kvaliteter (som även skall uppnås) till en generell livskvalitet. I Tyskland hittar man detta bl.a. i konceptet »Bra arbete« (»Gute Arbeit«), som motiveras och följs upp vetenskapligt av den fackliga sammanslutningen Deutscher Gewerkschaftsbund. Det beskrivna excellensbegreppet är i min verksamhet nära förbundet med det ovan förklarade empowermentbegreppet samt den existensanalytiska-logoterapeutiska antropologin.
